Grundläggandet av Dubrovnik
Dubrovnik grundades under första halvan på 600-talet av en grupp flyktingar från Epidarus (Cavtat idag). De etablerade sin bosättning på en ö och gav den namnet Laus. På den motsatta sidan vid foten av berget Srd, utvecklade Slaverna sin bosättning och gav den namnet Dubrovnik. (från ordet "dub"-ett slags trä). Bosättningarna skiljdes åt av en kanal som fylldes på 1100-talet, nuvarande Stradun, och sedan dess har de två bosättningarna varit förenade. Vid den här tidpunkten började murarna runt gamla stan att byggas som skydd mot fienden (araber, venetianer, makedonier och serber) som alla ville erövra Dubrovnik.
Dubrovnik Super Saver:
Linbana och Gamla Stan Rundtur med Stadsmuren
Ge dig av på en oförglömlig tur i Dubrovniks gamla stadskärna och upplev skönheten i mäktiga arkitekturen och dess rika historia. Vandra i de smala gränderna och på de små gatorna i gamla stan i Dubrovnik som är med UNESCOs världsarvslista.
Njut av den förtrollande utsikten från stadsmuren från 1500-talet, och upplev en ännu om möjligt vackrare utsikt genom att ta linbanan från bergen Srd för ett panorama över staden. Boka din tur nu och upptäck Dubrovnik tillsammans med en erfaren guide.
Regeringen i Dubrovniks Republik
Dubrovniks Republiks konstitution var strikt aristokratisk. Invånarna delades upp i tre kategorier: överklass, borgare och bönder. Den övergripande makten låg i händerna på överklassen. Borgarna var endast tillåtna att driva mindre kontor och bönderna hade ingen röst i regeringen. Giftermål mellan de olika klasserna var förbjudet. De administrativa organen var det Stora Rådet (övergripande regeringsmakt), och det Lilla Rådet (verkställande utskottet) från 1238, och Senaten från 1253. Statens överhuvud var Hertigen som valdes för en period av en månad.
Det Stora Rådet (Veliko vijece) bestod endast av aristokratiska medlemmar som tillträdde sin post vid 18 års ålder.
Det Lila Rådet (Malo vijece) bestod av 11 medlemmar och efter 1667 endast av 7 stycken. Det Lilla Rådet valdes av Rektorn (Knez).
Senaten (Vijece umoljenih) tillträdde 1235 som ett rådgivande organ. Det bestod av 45 medlemmar, alla med en ålder över 40 år.
När Republiken Dubrovnik var under inflytande av Venedig styrdes den av en Venetiansk rektor, men efter 1358 förblev rektorn alltid en lokal företrädare. Rektorns tjänst uppgick alltid till en månad och han kunde återinväljas först efter två år. Rektorn arbetade och levde i Rektorns palats men hans familj bodde kvar i sitt hus. Republikens regering var liberal till sin läggning och visade tidigt sina humanitära principer då man 1418 avskaffade slavhandel.
Dubrovniks historia från Republikens slut fram till idag
1809 blev Dubrovnik del av det Illyriska provinserna. 1815 beslöt Kongressen i Wien att annektera Dubrovnik till Österrike (senare Österrike-Ungern), och förblev annekterat till 1918, tills det blev en del av det Serbiska, Kroatiska och Slovenska kungariket. Kungariket blev så småningom det Jugoslaviska kungariket och uppdelat i 8 distrikt. Till 1939 var Dubrovnik en del i Zetska distriket, senare inkluderat i Banovina Kroatien. I början av andra världskrigets utbrott var Dubrovnik den första delen i det självständiga Kroatien. Från april 1941 till september 1943 var Dubrovnik ockuperat av den Italienska armén, och sedan av Tyskarna.
I oktober 1944 befriade Partisanerna Dubrovnik från Tyskarna. 1945 blev Dubrovnik en del av den Federativa Folkliga Republiken Jugoslavien. Republiken bytte 1963 namn till den Socialistiska Folkliga Republiken Jugoslavien som bestod av 6 republiker och två autonoma provinser (Vojvodina och Kosovo). Dubrovnik tillhörde den Socialistiska Republiken Kroatien. 1990 nådde de Socialistiska Republikerna i Jugoslavien sin självständighet. Den Socialistiska Republiken Kroatien återtog namnet till den Kroatiska Republiken.
1991 blev Dubrovnik brutalt attackerad av den Jugoslaviska-Montenegrinska armén. Belägringen varade under sju månader innan den Kroatiska armén befriade Dubrovnik och dess omgivningar i maj 1992. Men faran för plötsliga attacker från den Jugoslaviska armén fortsatte under de tre kommande åren. Idag är Dubrovnik en fri och säker stad, känd i omvärlden för sin skönhet och som det populäraste turistmålet i hela Kroatien.
Dubrovniks Republiks Historia
Vid grundläggningen av staden Dubrovnik beskyddades den av det Bysantinska Riket i kriget mot Saracens (886-887), Bulgarer-Makedoner (988) och Serber (1184). Efter korstågen härskades Dubrovnik av Venedig (1205-1358), och av fredsfördraget i Zadar 1358, blev det då del i det Ungerskkroatiska kungadömet. Med försäkran om eget självstyre (med förhållning om att betala skatt till kungen och assistera hans flotta), började Dubrovnik sitt egna självständiga styre som nådde sin höjd under 14-och 1500-talet. 1526 erkände Dubrovnik den Turkiska Sultanens överhöghet (ett årligt arvode betalades Sultanen). En kris inom sjöfarten på Medelhavet och en katastrofal jordbävning den 6 april 1667 som dödade 5000 invånare, bland annat Rektorn, och som också raserade de offentliga byggnaderna, förstörde Republikens välfärd.
Med stor ansträngning återhämtade Republiken sig, men förblev en skugga av sitt ursprung. 1806 gav Dubrovnik upp och överlämnade sig till de Franska styrkorna, eftersom det var det enda sättet att undkomma belägringen av den Ryskmontenegrinska flottan (under vilka 3000 kanonkulor träffade staden). Fransmännen manövrerade undan den Ryskmontenegrinska flottan för en tid. 1806 tågade fransmännen under Napoleons ledning in i Dubrovnik. 1808 upphävde Marshal Marmot Republiken.
Namnet Dubrovniks ursprung
Namnet Dubrovnik kommer från det Kroatiska ordet "Dubrava" som betyder ekträd, som en gång i tiden omgav Dubrovnik. Det latinska namnet Ragusa, ordet användes ända tills på 1400-talet, härstammar från ordet klippa ( lat. Laus-klippa) och var platsen där den första bosättningen etablerades.
Republiken Dubrovniks författning
Dubrovnik fick sin egen författning så tidigt som 1272 och skapade bland annat sina egna seder och bruk. Författningen innehöll stadsplanering och karantänsbestämmelser (hygieniska skäl). Republiken Dubrovnik var innovativ gällande lagar och inrättningar som utvecklades på ett tidigt stadium:
- - medicinsk behandling introducerades 1301
- - Det första apoteket öppnades (fortfarande i bruk) 1317
- - Ett skydd för äldre öppnades 1347
- - Det första karantänssjukhuset (Lazarete) öppnades 1377
- - Slavhandel avskaffas 1418
- - Ett barnhem öppnades 1432
- - Tillförseln av ett vattensystem (20 kilometer) konstrueras 1436
Republiken Dubrovniks territorium
Dubrovnik hade goda relationer med närliggande grannar och tilläts därför handel, som bedrevs med Orienten och runt Medelhavet. Speciella handelsavtal slöts med olika länder och städer där Republiken inte behövde betala skatt på sålda varor eller vid transport genom vissa länder. Under många decennier kom Dubrovnik att växa till det mest ekonomiskt inflytelserika centrum i söder vid Adriatiska havet. Man utvecklade också en betydelsefull flotta med handels och krigsfartyg. Dubrovnik hade över 200 fartyg som kallades Argosy.
Under Dubrovniks gyllene period utvidgades Republiken Ragusas territorium från Klek-Neum i norr till Sutorina (Boka Kotorska) i söder och några kilometer inåt landet. Territoriet inkluderade även öarna Sipan, Lopud, och Kolocep (efter 1080), Mljet (1141), Lastovo (1216), staden Ston (1298) och Peljesac halvön (1399). Utan öarna inräknat bestod kustterritoriet av en 120 km lång kustremsa. Ragusa styrde även Korcula, Brac och Hvar för en kortare period (1414-1417), men tvingades släppa dessa ställen till Venedig.