Många former av konstnärliga uttryck blommade under den långa och rika historien i Dubrovnik. Dubrovniks litteratur upplevede sin renässans "pånyttfödelse" under 1400 och 1500-talet, när många odödliga litterära verk skapades. Framförandet av livet i Dubrovnik och skapat att roa, provocera, gråta och skratta, Dubrovniks litteratur utvecklades av folket. Rektorena i Dubrovnik, ansedda som de mest lärda invånarna i Dubrovnik under den här tiden (Dinko Ranjina, Dominiko Zlataric, Ivan Gundulic och andra), skapade odödliga poem om deras älskade stad Dubrovnik.
Poeternas, författarnas och vetenskapsmännens stad
Ivan Gundulic, den största Kroatiske 1600-tals författaren förutsåg nedgången av den stora Turkiska riket i hen stora poem Osman. Eftersom fred var ansett som det högsta värdet i Dubrovnik, skrev han dessa odödliga verser som än idag uttalas vid varje öppning av den världsberömda Dubrovnik Sommarfestivalen:
" Ack du vackra, ack du kära, ack du söta frihet...allt silver, allt guld, alla männskliga liv, kan inte mäta sig med din skönhet...".
Många andra poeter och författare, bland dem Marin Drzic och Ivo Vojnovic skapade numerära verk om äran och det vardagliga livet i Dubrovnik. Litteraturen lever fortfarande och är väldigt relevant än idag. Missa inte chansen att uppleva dessa pjäser, av vilka många spelas under Dubrovnik Sommar Festivalen.
Andra berömda medborgare i Dubrovnik innefattar konstnären Vlaho Bukovac, matematikern och astronomen Marin Getaldic, kompositören och författaren av den första Kroatiske symfoniverket Luka Sorkocevic och vetenskapsmannen Rudjer Boškovic.
Guidade sightseeing turer och turer för mindre, medium och större grupper med privat guide.
- Valuta för pengarna, anpassad efter er smak
- Handplockade turer och sightseeing upplevelser
- Utflykter som utformas och skräddas efter era önskningar
Boka din privata sightseeing tur nu ! Kontakta oss
Dubrovniks målarskola
Genom sekler var Dubrovnik vaggan för många berömda målare, även om lite av deras verk är bevarade idag. Startandes med frescos i den preromerska kyrkorna på 1000 och 1100-talet, till mästerverken av Ivan Ugrinovic, Blaz Jurijev, Lovro and Vicko Dobricevic, Nikola Bozidarevic och Mihailo Hamzic på 1400 och 1500-talet, har dessa mästere och många okända skapat en blomstrande konsliv i Dubrovnik. Många stora konstverk försvann eller plundrades under sekler i bränder, jordbävningar och andra katastrofer. Från kvarvarande verk är det uppenbart att Dubrovnik hade stora konstnärer, målare med uppenbar talang och skicklighet som rättfärdigt etablerade dem i Europas målarhistoria under namnet Dubrovniks målarskola.
De mest erkända representanterna av Dubrovniks målarskola var Lovro Dobricevic och hans son Vicko Dobricevic (Vicko Lovrin), Nikola Bozidarevic (sonen av målaren Bozidar Vlatkovic) och Mihajlo Hamzic.
FrånLovro Dobricevic, som arbetade och levde på 1400-talet, är tre verk bevarade: Polyptych i det Domiikanska klostret, Polyptych i St.Marys kyrka på Dance och delar av den Polyptych ( St.Blasius porträtt) i det Fransiskanska klostret, all belägna i Dubrovnik.
Av Blaž Jurjev Trogiranin, 1400-tal, finns det en målning av Madonnan i kyrkan St.Durda på Boninovo och en målad korsfästelse i det Fransiskanska klostret i Ston.
Av Ivan Ugrinović, 1400-tal, finns endast en Polyptych i St. Antuns kyrka på ön Kolocep bevarad.
Av Vicko Dobričević, 1500-tal, finns bara en Polyptych i det Fransiskanska klostret i Cavtat bevarad.
Av Mihajlo Hamzić, 1500-tal, som undervisades av Andrea Mantegne i Italien, finns bara två konstverk bevarade; Kristus dop i Rektors Palatset och Triptych Lukarevic i det Dominikanska klostret i Dubrovnik.
Av Nikola Božidarević, ansedd av många som den störst talangen ibland dessa konstnärer och bara fyra mästerverk finns bevarad; Triptych Bundic, målningarna "Assumption" och "Heliga Konversationen" ( Sacra Conversacione), alla tre belägna i det Dominikanska klostret. Den fjärde är Polyptych i St. Marys kyrka på Dance, hans sista och av många ansedd som det vackraste verket ( Dance är namnet på en liten del av Dubrovnik, belägen just utanför Stadsmurarna).
Den plötsliga döden av många dessa målare, som skedde mellan 1517 och 1520, markerar slutet på en stor era för Dubrovnikskolan, en era som berikade det kulurella arvet för världen.
Dubrovnik, som ett konstcentrum vid Medelhavet, hade redan på 1300-talet många utländska mästare arbetandes där, huvudsakligen från Italien. De var alla inbjudna av Dubrovniks regering att smycka kyrkorna och andra monument i Dubrovnik.
Mer konstverk kan ses under monuments.
Dubrovniks havstyrka
Dubrovniks historia är direkt kopplat med sin havsfarts historia.Dubrovnik republiken och sin regering lyckades utnjytta närheten till havet på bästa möjliga sätt, med försäkring om tillväxt och frihet under sekler. Utan sin havsstyrka skulle Dubrovnik inte ha blivit en av de viktigaste kulturella och handelcentrum vid Medelhavet, speciellt från 1500 till 1700-talet.
Grunden för Dubrovniks havsflotta kan spåras tillbaka till 800-talet, och över sekler nådde den sin höjdpunkt mellan 1580 till 1600. På den tiden hade Dubrovnik en handelsflotta med över 200 skepp som seglade runt hela världen. Många dokument vittnar om handelsindustrin i Dubrovnik, eftersom Dubrovnik Republikens lagar krävde att varje skepp hade någon som dokumenterade färden. På så sätt arkiverades all information, visade ägandeskaps kontraktet, kaptenens namn, information om hamnar etc. De diplomatiska färdigheterna som Dubrovnik Republiken besatt är unika inom havsfarten i världen. Affärer utfördes under väldigt gynsamma förhållanden med många länder runt Medelhavet, och gjorde även fienden till handelspartners.
Den största fienden i dessa tider var Venedig, eftersom Dubrovnik stod i vägen för deras kompletta dominering på Medelhavet. Från öppna konflikter till erkännandet av Venedigs suveränitet över Dubrovnik som varade i 150 år ( 1200-1300-tal), bestod Venedig som ett hot gentemot Dubrovnik Republikens välbefinnande och frihet. Alla medel sattes in för att beskydda och försvara Republiken mot Dubrovnik. Även under sin finansiella nedgång på grund av den stora jördbävningen 1667, som förstördes och ödelagde, lyckades Dubrovnik Republikens diplomatiska färdigheter avstyra Venedig från att överta Dubrovnik.
Den Venetianska flottan närmade sig Dubrovnik med ursäkt att de bara ville hjälpa, med i verkligheten ville de bara erövra Dubrovnik. Anteckningar från arkiven visar att Dubrovniks medborgare Nikolica Bunic lyckades hindra Venetianerna. Med hjälp av sina diplomatiska färdigheter lyckades han få Venedig att hämta hem sina skepp. Historien förtäljer att när skeppen anlände utanför Dubrovnik (17 april 1667) spärrade en skepp från Dubrovnik deras väg. På detta skepp befann sig representanten för Republiken Nikolica Bunic, den enda överlevande senatorn efter den stora jordbävningen. Bunic steg upp på däcket hos den Venetianska befälhavaren och överlämnande honom följande hälsning:" I namnet av Rektorn och Dubrovnik Republikens Senat " även om Dubrovnik i detta ögonblick vare sig hade en Rektor eller Senat. Säker på en lätt erövring av Dubrovnik tog den Venetianska befälhavaren Cornaro hjärtligt emot Dubrovniks representant. Men hans förvåning var inte liten när han istället av ord för underkastelse möttes av " Välkommen till Republikens vatten". Den förbluffade Cornaro kunde bara fortsätta i samma ton :
" hertigen har skickat mig för att erbjuda skydd och hjälp mot Turkarna samt övriga plundrare "
Bunic betackade sig ärofullt för detta erbjudande med anmärkningen " regeringen i Dubrovnik har tillräcklig kraft att förhindra varje försök av främmande intrång, och vad anbelangar hjälp i samband med jordbävningen, så har Republikens regering vidtagit de viktigaste åtgärderna och tackar Hertigen och Venedig flerfaldigt för omsorgen..."
Inte mindre bestämd och skicklig visade sig Marojica Kaboga vara under förhandlningarna med den Turkiska paschan som också snabbt ryckte fram för att som han sa: " att inta Dubrovnik före Venetianerna ". De svåra förhandlingarna och de suggestiva övertalningarna tog lång tid, under vilka den unge mannen visade stor talang innan turkarna slutligen drog sig tillbaka.
Men med detta var faran för Republikens fortbestånd inte över. Kort därefter krävde den Bosniske Paschan, med hot om att inta Dubrovnik, en lösensumma på 150 000 dukater. Till förhandlingarna gick en delegation som leddes av den erfarne Nikolica Bunic. Innan hans avfärd fick han anvisningar som, enligt ett protokoll som finns bevarat i Dubrovniks arkiv, som sa:
" Lova inget. Ni får inte ge något. Ni måste stå emot allt. Er Republik ser på er. Kanske kommer ni att dö, men det blir en ärofull död och Ert hemland förblir fritt "
Faktumet är att Bunic dog i Turkiskt fängelse under de många månadernas förhandlingar, Dubrovnik betalade inte en enda dukat och förblev fritt.
Runt 1700 hade Dubrovnik Republiken ett stort och välorganiserat nätverk av konsulat och konsulära kontor i mer än i åttio städer och hamnar runt världen. 1880 köpte Dubrovnik sitt första ångfartyg, och från denna tiden började en ny era i Dubrovniks fartygshistoria.